Russian Blue - Raspresentation

Myterna är många om de fantastiska blå katterna vid tsarens hov och de som drottningen fick i present. Det finns otaliga historier om blå katter i gångna tider över hela världen med det ena namnet mer fantasifullt än det andra. Av någon anledning vill man försöka koppla ihop sin egen katt med sådana historier. Genetisk koppling till dagens katter saknas oftast helt och utseendemässigt är det inte mycket som stämmer överens av förklarliga skäl.

Historia
Den moderna Russian Bluekatten härstammar från Danmark. En blå hona vid namn Pierette, av okänt ursprung och född 1941 parades, troligtvis av en slump, med en brunmaskad siames med anlag för blått. Hon registrerades som första Russian Blue i Danmark. Ägare var tapetserarmästare, sedermera kattdomare, Waldemar Schäffer. Ur två olika kullar togs de helblå Casimir och Muzette som parades med varandra. Muzette visades på utställning i Stockholm i maj 1947 med sina tre ungar. Ur den kullen valdes, som första Russian Blue i Sverige, Anita av Finlandia av Karin Olsson med stamnamn av Olsenburg. Anita registrerades som första korthårskatt med nummer två i Svenska Kattklubben. Hon parades med sin far Casimir och det hela rullade igång. Alla skandinaviska ryssar härstammar från Anita.

På liknande sätt rekonstruerades rasen i England efter andra världskriget. Därefter har inkorsning av obesläktade katter varit synnerligen sparsam. En handfull siameser och blå noviser är till dags dato det enda helt nya som tillförts rasen.

Rasen förde en tynande tillvaro i ca tio år. Därefter blev uppfödarna fler. En amerikansk domare var orsak till en ”guldålder” i början på sextiotalet. Han dömde Blue Moon af Mölleby och förklarade att det var den vackraste Russian Blue han sett. Blue Moon är jämte Skvallergränds Olga Alexandrovna de ryssar som alltjämt idag, av svenska uppfödare, anses vara de typmässiga idealkatterna. Guldåldern ledde till en oerhörd export av katter till främst USA. Från den lilla avelsbasen skickades över 60 katter ut för att grunda och förbättra ryss-avel i många länder. Kvar blev ett alltför litet fåtal och därmed skapades en hel del problem med bl a dåligt temperament. Trots dessa problem tog intresset ny fart på 80-talet och antal födda ungar per år låg en bra bit över 100.

En ny downperiod tog vid på 90-talet. Avel utan införande av nytt blod i hela 15 år (1980-1995), sammanhängande med allmän lågkonjunktur, ledde till att antalet födda ungar gick under 50 per år.

I dag är dessa problem bemästrade genom ett regelbundet samarbete med utländska uppfödare och Russian Blue står sig väl i den allt hårdare konkurrensen bland korthårskatterna. Efterfrågan på ungar är mycket stor och ofta måste de tingas långt innan de ens är födda.

En liten ras
Av ovanstående beskrivning kan man utläsa att det genom åren varit mycket svårt att inom en liten ras bedriva framgångsrik avel. Vi har nog inte heller sett den sista problemperioden. Det gäller att hela tiden vara vaksam och undvika fällorna som följer av en mycket liten avelsbas. De två mål vi idag är överens om är att bevara den skandinaviska typen av ryssar och skapa en sund avelsbas företrädesvis genom välavvägd import. 

Som främsta hjälpmedel att bemästra oönskad inavel använder vi en databas innehållande ca 7 500 ryssar. Ett avelsprogram hjälper oss att undvika de sämsta kombinationerna. Många tror faktiskt att så snart stamtavlan är ren från dubbletter har också släktskapsproblemen försvunnit. 

Utseende
Russian Blue är en medelstor katt, muskulös, långsträckt och elegant på höga ben. Till vardags glider den fram lätt framåtlutande, som om bakbenen är lite längre, s k California tilt. Hanarna väger 4–5 kg och honorna 3–4 kg. Russian Blue önskas inte längre, bredare eller tyngre än idag. Aveln är alltså inte "på väg" någonstans i det avseendet. Russian Blue kan liknas vid en liten grå panter. Pälsen skall vara plyschig och silverskimrande vilket passar så otroligt bra till de livligt gröna ögonen som liknas vid smaragder. Huvudet har kort kil, utpräglade morrhårskuddar och markerad haka. Sedd i profil skall nosen och pannan vara raka med en markant vinkel vid ögonbrynen. Svansen är lång och hela vägen avsmalnande. Mellanblå pälsfärg föredras. En trend är att i takt med att pälsen förbättras blir pälsfärgen ljusare, vilket av några uppfattas som att vi frångår idealtypen. Låt oss skilja på typ och päls.Vi har fortfarande en del kvar att jobba med när det gäller pälskvalitet. 

Standard
Uppfödarna av skandinavisk Russian Blue är helt nöjda med nuvarande standard. Vi tycker våra ryssar har en fantastiskt hög standarduppfyllelse och vi vill egentligen inte ändra på någonting. På utställningar värderas Russian Blue enligt följande poängskala; 

I huvudsak tre typer
Russian Blue har utvecklats olika på främst tre ställen. Utvecklingen hänger delvis ihop med karantänsbestämmelser. I USA använde man nästan uteslutande skandinaviska och engelska katter när man byggde upp rasen. Där har främst pälskvaliteten utvecklats. Den har blivit kortare och tätare genom åren. Idag är de amerikanska ryssarna ofta ljusa och har ett oerhört bra temperament. Öronen sitter något lägre vilket gör att uttrycket blir annorlunda.

De engelska ryssarna har ofta en högre öronställning. Huvudena är längre och smalare och med mindre markerad vinkel vid ögonbrynen. Det ger ett orientaliskt intryck och omöjliggör den korta kil som standarden påbjuder. Pälsen är däremot mycket bra.

I Skandinavien, främst i Sverige och Finland, har vi en typ som är mer överensstämmande med FIFe-standard. Ett brett huvud med ögonen långt isär och med en kort rak nos och flat skalle. De skandinaviska pälsarna har förbättrats mycket under senare år. Från flatliggande, lång, mycket mörk till kortare, mer plyschig och medium blå. Den skandinaviska typen är ensam om att uppfylla kravet på det svenska uppfödare kallar "rysslook".

På kontinenten avlade man tidigare mycket med engelska importer. Blandningen visade sig inte vara lyckad. Pälsarna var bra men typen var inte standardmässig. Bl a saknades den korta kilen, bredden mellan ögonen och öron som är breda vid basen. Likadana erfarenheter har man gjort vid engelsk inkorsning med skandinaviska ryssar. Det är mycket glädjande att vi i flertalet kontinentala länder nu har fått det vi vill ha i form av typ. Det hänger samman med att man ersatt engelska importer med amerikanska. Då får man utsökt typ, hög pälskvalitet och gott temperament, om man väljer rätt ur avelsbasen. Det är också mycket glädjande att de flesta korthårsdomarna föredrar dessa katter som uppfyller standarden i väldigt hög grad och numera anser att medium blue är någon nyans ljusare än tidigare.

Russian Blue är endast godkänd som blå i vårt förbund. På olika håll i världen har uppfödare experimenterat med andra färger och pälslängd. De svenska uppfödarna strävar dock efter att behålla Russian Blue som en enbart blå korthårig katt.

Personlighet
Varje katt har sin egen personlighet. De individuella skillnaderna är inom Russian Blue mer märkbara än eventuella rastypiska drag. En Russian Blue är livlig, utan att vara påträngande och robust utan att vara hårdhänt. Den leker ofta och behåller såväl sin smidighet som sin skönhet långt upp i åldern. Den har ett utpräglat sinne för röstnyanser och verkar ibland vara tankeläsare. Katten har kvar mycket av naturlig instinkt och vet, trots att flera generationer levt endast som innekatter, hur man fångar en mus eller fågel om den får en chans. Många tycker om att apportera och är då närmast outtröttliga. Många gillar att sitta på axeln. Katten är också väldigt angelägen att delta i alla husets aktiviteter. Vid t ex tidningsläsning, datorknappande, disk och tv-tittande har man oftast sin Russian Blue i omedelbar närhet. Man säger ibland att ryssar är försiktiga eller rent av skygga gentemot främlingar. Det är numer mest en kvardröjande fördom från de gamla tiderna med sämre temperament och självförtroende. Ett resultat av att många uppfödare försöker få bort detta beteende. Vem vill ha en katt som sitter under soffan när någon främmande kommer på besök? Givetvis vill man visa upp sin katt. All den stund det ju är världens bästa och vackraste lilla kisse.

Jenny Johansson och Kenneth Eklind, 2008